Strixly business

(fisken på bilden kan ha varit dagens lunch, eller så simmar den glatt i en sjö någonstans. Vid den här textens pressläggning är det fortfarande oklart)

Det finns folk som säger att Strix på Drottninggatan gått ner sig. Att vad som en gång i tiden var stans bästa lunchställe sänkt sig till en medioker trea. Det tycker inte jag. Visst, de har fått nya ägare. Och första veckan glömde de servera efterrätt. Men jag tycker att vi låter by-gones be by-gones (stavas det så) och fokuserar på dagens lunch.

Aborre - jättegott med clam chowder - gott, någon polentakaka - inte så gott.

Efterrätt: morotskaka - GOTT

Nya strix får 4 av 7 tuppar, men jag tror att det kommer att kunna bli ännu godare i framtiden.

Panaeng

För andra gången i mitt liv åt jag thai (skoja bara)

För 2002:a gången i mitt liv åt jag Thai till lunch. Satt det en bild på den Thailändska kungafamiljen på väggen? Japp

Severades kyckling i panaengcurry? japp

Det var den jag åt, en väldigt välsmakande och väl avvägd curry som serverades på Kungsgatan strax nedanför PUB-huset. Om man gillar Thai och bor/ jobbar i närheten finns det ingen anledning att inte prova.

5 currylöv av 7

Ärligt talat...

Stockolm New Dehli har ett fyndigt namn! Och de serverar dessutom sin mat i rektangulära take-awayboxar som ser romantiskt amerikanska ut. Jag valde en nudel och biff rätt som hette Twin Peaks, den smakade ånga, slem och lite kött. Jag blev väldigt besviken. Väldigt väldigt besviken. De profilerar sig genom att man får veta vilket glykemiskt index som maträtten har. Men smakar det så här illa, är det skit samma.
Sthlm New Dehli ligger på Tegnergatan och får 1,5 nudlar av 7.

http://www.sthlmnewdeli.se/ men ps, låt dig inte luras av de fina färgerna.

Gästspel från Malmö, det vill säga The deep south.

Det här är Lingo, född i Tygelsjö, uppvuxen i Lund och numera Malmöbo. Han kommer att tycka saker om lunchen i Malmö med jämna mellanrum.
Voila:

När det är dags att äta Malmös bästa lunch ringer jag alltid till köket och frågar om dagens lunchutbud. Inte för att svaret någonsin har fått mig att tveka, utan för att få höra någon av kyparna (eller ibland kockarna) beskriva rätterna. Det blir som en verbal förrätt när ingredienser och komponeringar presenteras, in genom örat och vidare ner till magen. Dessutom bokar jag bord. Inte för att försäkra mig om att det finns plats, utan för att jag inbillar mig att man då får lite extra lyllig service.

”Fuck my nose!” är ett citat från en tysk porrfilm som min gode vän Danke ska ha sett någon gång under sent 90-tal. Har alltid undrat hur det gick till rent fysiskt men här på Vendel kan jag ha kommit en förklaring på spåren: Rostbiff på fransyska med kål och rostad lök. Hon knullar mig i näsan. Fransyskan alltså. Och tillsammans med ett glas Pinot Noir mår man som en prins. Det ackompanjerande brödet från eget bageri glöms nästan bort, men är som precis som allt annat helt fantastiskt.

Det finns väldigt få lunchställen som serverar mat med kärlek. Vendel är ett av dessa guldkorn på Malmös lunchkarta. Och det kommer inte som en överraskning när det visar sig att två av finalisterna i årets kock 2009 kommer från Malmös bästa lunchställe.

Betyg: 7 av 7 spädgrisar

(Bild: Anna & Alexander från Vendel)

/Lingo

Den som väntar på något gott...

Det tog en timme. Det kostade 135 kr och tog fem minuter att äta upp.
Var det värt besväret? Yes!
Råkultur är den prisbelönta restaurangen Esperantos lunch-sushisatsning. Vi kom prick klockan tolv. Kön var lång men vi var peppade. 45 minuter senare satte vi oss till bords. Det är lite stressigt idag sa hovmästaren.
För att få tiden att gå låtsades jag och mitt sällskap att väntan var som ett dataspel. Att få sätta sig var som att klara en level. En jävligt svår level visade det sig.
Efter att vi beställt och druckit upp det gröna te som fiffigt serverades ganska snart efter vi blivit placerade tävlade vi om vem som skulle kunna hålla andan längst. Jag förlorade. 55 sekunder, vinnaren klarade 1 minut och 20 sekunder.
Sen kom sushin, aah yeah
Makin hade små romkorn i riset och nigirin var varierad, piffig och perfekt. Den var kärleksbarnet av tre väldigt koncentrerade kockar. Vi fantiserade om att de skulle koppla av med en öl och en cigarett i solen efter att lunchruschen var slut. För trots all stress, var personalen trevlig, sushin överträffade våra förväntningar och stämningen bland de andra väntande gästerna var förvånansvärt god.
Nästa gång kommer vi att gå dit strax efter kl 1. Då verkade det lugna ner sig lite.

Råkultur ligger på kungstensgatan, vid balettskolan och får 6,5 av 7 solar.

Biffen Pablo

- En biff Escobar tack.Egentligen var jag inte så sugen, men förråddes av namnet. Även om Pablo Escobar var en rätt obehaglig typ så finns det en viss lockelse hos farliga män med mycket makt. Jag gav efter för den lockelsen.
En minut senare har hovmästaren visat oss till "salongen". Det är där vi skall sitta idag. Vi funderade lite på Toast Skagen först, men sen tog vi vårt förnuft till fånga. Toast Skagen till lunch, what am I, a farmer?
Vi är på Spagettioperan på Drottninggatan som under våren/ vintern öppnat upp en lunchservering. Och det är ett grymt ställe. Skulle jag bjuda din mamma på middag/lunch här?
Mos Def.
Salladsbuffen är egentligen vad som gör det här stället till vad det är. Här finns sallader och röror från jordens alla hörn, men närproducerat bien sur.
Huvudrätten, alltså biff Escobar, serverades precis inom smärtgränsen för hur länge man pallar vänta på en luch och var sådär god. Den serverades på en bädd av haricotes vertes samt lite bacon och en chorizzobit.

Stället heter Regina och får femochenhalv colombianska slipsar av sju idag.

Mmmm-bop Bibimbap

I torsdags var I love Lunch på Arrirang. Det är en koreansk restaurang på Luntmakargatan som först och främst serverar Bibimbap. Jag tog en biff bibimbap och det gjorde min kollega också. Maten är en prefekt lunch, enligt talriksmodellen ( kanske enligt den koreanska talriksmodellen) och vi kommer att återvända. Bredvid mig satt en annan, inte lika känd bloggare, Isabella heter hon. Hon är ganska ung, men ganska duktig. I love lunch funderade på om vi skulle utbyta lite tips med varandra men hon var upptagen med att lyssna på sin självupptagna lunchdate som till skillnad från I love Lunch lät takt och fason lysa med sin frånvaro.

Arirang får 6 av 7 OS-medaljer.

Öfre Drotten

Upper Queen Street har en komperativ fördel. Den ligger nära I Love Lunchs kontor. Där brukar vi allt som ofta köpa en bulgursallad med cashewnötter och kyckling. Till den, en basilkakräm som enligt föreståndaren är väldigt populär. Dessvärre verkar inte Upper Queen Street vara speciellt populärt överlag. Ofta tomt eller halvtomt. Som motangrepp har man använt sig av det rådande ekonomiska klimatet och serverar därför något som kallas för "finanssoppa" och "krislatte". Är det bara jag, eller är man inte sjukt trött på allt krissnack. jag skulle nog hellre köpa en "det ordnar sig-soppa" eller en "happy go latte" istället. Som tur är är bulgursalladen en grym lunch. Inte för att den är vansinnigt god, utan bara pålitlig.

UQS från 4 av 7 hallon på den internationella hallonskalan

Stockholms, jag menar Sveriges godaste kebab

Platsen är Nils Café mittemot Melker Anderssons "Grill". De säljer lite laxpajer, nån pasta och dylikt. Det vill säga vanlig lunch. Framför mig i kön står en skön kille med stubb solglasögon och puma formel1-skor. "En keeebab tack"
What?
Det här är ju ett hälsoställe, nästan.
Jag vill också prova en kebab, fastän jag aldrig äter kebab. Det känns liksom grymt att äta något som inte finns på menyn. Det var rätt gott faktiskt. jag fick den i en takeaway-låda med bulgur och sallad, inget pitabröd. That's ok. Servitören ler mot mig när jag beställer.
"Stockholms, jag menar Sveriges godaste kebab"

Nils kebab får 5 av 7 hattar.
Om någon som äter kebab ofta går dit och provar kan ni hjälpa mig att betygsätta.
M v h/ J Potato

Allez!

Salut mes amies.
Våren öppnar ögonen. Idag hittade Ilovelunch ett franskt ställe på Kungstensgatan som hette Minerva. Det var som att göra ett tidsresa, inte hela vägen tillbaka till 1789 men kanske 1989. Jag tror att vi gjorde ett rejält avtryck på medelåldern när vi klev in i bland tanterna och farbröderna som åt fillet mignon, entrecote eller något annat franskt för 199os lunchpriser. Alla var jättesnälla och det var väldigt, gott (et tres sympatique). Speciellt mina pommes frittes som var friterade to perfection.

Minerva får 6 av 7 crossianter
Au Revoir.

There is a new sushi sheriff in town

Eftersom det alltid är kö på Hattori Sushi Devil på Tegnérgatan följde jag vägen en bit till gick till höger och där, med utsikt över Tegnérlunden hittade jag en ny favorit.

Sushin på det nya stället var silkeslen. Riskuddarna var lite som överviktiga barn; för stora men jag älskade dom ändå. I rullarna hade de fått in lite söt friterad tofu som gjorde underverk för min gom och tunga. Teet var grönt.

Kärlek: 6 av 7 hjärtan

Beat the böf

(Biff baby)

Det osexiga namnet till trots äter I love lunch på Jensens Böfhus någon gång då och då.
Tisdagen den 17e februari var en sån gång. Den här gången i sällskap med en fyraårig pojke. Han fick några kritor, jag fick några onionrings och allting var frid och fröjd.
Eftersom stället är ganska stort kan det ibland ta lite tid att få sin böf, men en halvtimme är lite i längsta laget och när dessutom en rare beställning blir medium och även lite för kall tycker I love lunch att ett raseriutbrott är på sin plats. Tyvärr hindrar min stränga uppfostran min från att agera på annat sätt än att rynka lite på näsan och blåsa ut luft lite hårdare ur munnen än vanligt. Men det är rätt gott, kanske inte lika god biff som i Argentina men the next next next best thing.
Jensens får 2,7 kor av 7 och ligger i korsningen Rådmansgatan / Sveavägen

Soup de Jour

Soppa. 

– Lite varmt vatten är väl ingen lunch. Jag köper en köttig macka, insisterar mitt lunchsällskap. Jag lyckas övertyga henne om att soppa plus två mackor (lunchdeal from heaven) är the way to go. Man får välja om man vill ha västerbottenost eller parmaskinka eller en av varje. Det här stället vet att dagens medborgare behöver multipla val. 

Soppan är great. Det är en broccolisoppa. För nyttigt för vissa. Inte för mig. Jag skulle vilja säga att det här är den perfekta lunchen. 

There I said it. Den är perfekt. 

Aannanas ligger mittemot Handels på Sveavägen. Det är där jag äter soppa, titt som tätt.

Le Moon Cake est bon

Jag undrar varför Thairestaurangen på Luntmakargatan 95 heter Moon Cake. Men sen får jag reda på att namnet är taget från den årliga skördefest som hålls i Kina på den femtonde dagen av den åttonde månaden enligt den gamla kinesiska kalendern. Eeh ok, men är det inte en Thairestaurang? Mais non! Det är en asiatisk sylta. Sylta är lite orättvist eftersom det känns (lite) som en tjusig restaurang i en suave metropol.

Mooncake har en liten disk där man får vänta på en superstessad Maitre D. Det är vita dukar och vinglas på borden. Inget vin på menyn dock, men det gör inget. Det är en snygg restaurang som andas något, un certain je ne sais quoi, som känns bra. Lite lylligt.
Maten, var god, min kompis hittade en vindruva i sin röda curry med anka och det var annas i min biff m svartpeppar (Thai style, bien sur) och i vanliga fall är I love lunch stränga i sin attidyd mot frukt i maten. Idag skall gjordes ett undantag ( un exeption ?). Det passade rätt bra.

Om man gillar att äta på ställen som ser fina ut och serverar god mat ( inte överdrivet god mat, min rätt var lite lite grynig) är Moon Cake ett ställe för dig
http://www.mooncake.se/about.htm

Betyg: 5,5 av 7 fortune cookies