Vi har kommit till den tredje och sista delen i I Love Lunchs japantriologi. Idag var det dags för Ki Mama, ett ställe nära studentpalatsen vid Odenplan. Jag har varit en trogen besökare länge. En gång åt jag till och med min födelsedagslunch där. (Det vill inte säga lite)
Jag fick en Maguro Don, en rätt med Kimschi, tonfisksashimi och en ägggula. Great stuff. Mison, åh mison där är..... (jag finner inte ord, eller så har vill jag helt enkelt inte att det skall bli inflation i superlativ)
Personalen är inte speciellt snäll, men det gör ingenting. De är inte taskiga heller och kockarna där bakom det lilla draperiet verkar älska livet. Hur kan det annars bli så gott?
Ki Mama får 6 tonfiskar av 7
P.s På väggen finns en superstor mosaik av valen och bläckfisken (the squid and the whale) som är mysig att kolla på.
Adress:
Observatoriegatan 13

The lowest of the low - Sandai me -kato

Jag skulle vilja presentera en av de äckligaste luncherna jag ätit.
Det hela började med att jag var vid Slussen runt lunchtid. Jag skulle åka en sväng till Nacka och tänkte äta lite snabbt innan. Precis bedvid McDonalds ligger det en "japansk" restaurang som jag sett många ggr och som ser lite halvsjysst ut. Jag gick in. Stället var helt tomt. ( Som rutinerad lunchätare borde jag sett den röda flaggan, men ibland är hungern större än förnuftet). Jag satte mig vid ett fint bord vid förstret och gick sedan till kassan för att beställa. jag tog en teriyakikyckling m nudlar och en misosoppa. Redan vid mison började helvetet. Det smakade som något en val hostat upp efter en festlig kväll med sina valkompisar någonstans i ett tempererat hav (om det finns valar där). Uuuuuh. Den fick ett rungande IG. Men sen kom kyckligen, ganska fint upplagt. Den smakade kokt vatten med billig honung, och jag överdriver inte när jag säger att var sinnessjukt äckligt.

Betyget blir en överkryssad kamikazepilot.

Fiffig fisk

Det kommer en tid i varje lunchbloggares livstid då han måste betygsätta ett sushiställe. Idag var den dagen, en mörk och kall måndag när den enda solen i sikte, helt enkelt inte kunde siktas. Det var helt enkelt sjukt mörkt hela dagen.
För att inte behöva utsätta min unga oförstörda kropp för den kvävande mörkret och den bitande kylan gick jag den korta promenaden till Hattori Sushi Devil på Tegnergatan, nära Tegnérlunden.
Jag fick en Ginza, det vill säga en pretty vanlig sushitalrik med Misosoppa till. Mison var inget vidare dessvärre. När allt annat är trist kan en soppa pigga upp, men inte idag alltså. Sushin gjorde ingen besviken. Det sägs vara Stockholms bästa, men jag håller inte med. 1:a på den listan är Akkis vid Medis, men det är en annan historia. Ett rätt bra grej här är att man får lite roliga grejer ovanpå nigirin, typ lite krasse, eller fint hackad lök, vilket en bondlurk kanske fnyser åt, men jag har förstått (såklart att JAG har förstått) att det är lite extra fiffigt.
Alltsomallt tillhör Hattori det övre skiktet av lunch i allmänhet och sushi i synnerhet. It may be love (i Sushin) but it aint the bomb.

5,5 fiskar av 7